Baroreceptor reflex svenska

Sammanfattning: Popular sammanfattning in Swedish Gamla människor äger ökad känslighet till vätske- samt blodförlust vilket indikerar en allmänt försämrat försvar nära tillåtelse tillsammans med reducerad blodvolym inom kärlsystemet (hypovolemi). detta medverkar sannolikt mot ett ökad kardiovaskulär morbiditet samt mortalitet.

dem inledande tre artiklarna inom föreliggande avhandling studera dem bakomliggande orsakerna, inom förhoppning för att enstaka ökad förståelsen är kapabel medföra förbättrade möjligheter mot förebyggande åtgärder samt behandling. dem experimentella metoder vilket tidigare besitter använts på grund av för att undersöka baroreceptor funktionen existerar baserade vid ett minskning från den centrala blodvolymen genom enstaka förflyttning från blod mot benen via tippning från försökspersonen alternativt etablering från undertryck inom enstaka hermetiskt kammare kring nedre hälften från kroppen vid försökspersonen (lower body negativ pressure; LBNP).

detta medför reducerad huvud blodvolym samt därmed enstaka avlastning från baroreceptorerna vilket inom sin tur medför stimulering från sympatiska nervsystemet. Stimuleringen leder mot ökad hjärtfrekvens, kärlsammandragning (perifer resistans) likt ger minskat blodflöde inom perifera vävnader, samt ett förflyttning (inom sekunder) från venblod ifrån perifer vävnad mot den centrala cirkulationen.

på det sättet prioriteras blodcirkulationen inom vitala områden liksom thorax samt hjärna. Något senare (minuter) förflyttas vätska ifrån vävnad, framförallt muskulatur samt hud, via hålkärlens (kapillärernas) väggar mot blodbanan (transkapillär vätskeförflyttning) på grund av för att vid således sätt öka den cirkulerande blodvolymen.

Baroreceptorerna sitter inom kärlväggen, samt reagerar vid förändringar inom blodtrycket genom för att uppleva från sträckningen inom kärlväggen.

nära denna undersökning äger ett minskning från centrala blodvolymen etablerats experimentellt tillsammans med hjälp från lower body negativ pressure (LBNP) samt dem kompensatoriska försvarsmekanismerna avseende hjärta samt flaska existerar undersökta tillsammans volumetrisk teknik. Delarbete 1 visar för att blodmängden liksom ansamlas inom benens vener (kapacitanssvaret) nära LBNP reducerar tillsammans 25% hos friska män mellan 20 samt 65 års ålder.

Man äger tidigare funnit för att dem kompensatoriska försvarsmekanismerna avseende hjärta samt flaska besitter varit något som har blivit sämre eller försämrats nära ökad ålder, vilket besitter tolkats likt för att baroreceptor reflexen blir mindre produktiv. Emellertid medför detta något som har blivit sämre eller försämrats kapacitanssvaret inom benen ett felkälla såsom ger chans mot ett alternativ förklaring, nämligen för att minskningen inom centrala blodvolym minskas hos äldre individer, vilket är kapabel leda mot minskad stimulering från dem centrala baroreceptorerna.

Delarbete 2 belyser tänkbara orsakerna mot för att kapacitanssvaret inom benen nära LBNP reducerar tillsammans ökad ålder.

Baroreceptorer existerar sinnesceller lokaliserade inom kärlväggarna från stora artärer, särskilt inom karotis inom halsartären samt aortabågen nära hjärtat.

enstaka förklaring kunna artikel för att detta applicerade undertrycket kring benen nära LBNP transmitteras sämre in inom vävnaden hos gamla. Emellertid finner man för att 80-90 % från detta negativa trycket transmitteras mot benens mjukdelar oberoende från ålder. ett alternativ förklaring existerar ett ökad styvhet inom venväggen, beroende vid modifierad mängd från elastin samt kollagen tillsammans med förhållandevis mer kollagen inom väggen samt ett ökad väggtjocklek.

Studien visar för att venväggens elasticitet (compliance) reducerar tillsammans med 45 % mellan 20 samt 65 års ålder. enstaka nedgången ven-elasticitet existerar sålunda förklaringen mot detta minskade kapacitanssvaret inom benen tillsammans ökad ålder.

Svar A) nära en lågt blodtryck kommer baroreceptor-reflexen för att höja blodtrycket.

Delarbete 3 studera förändringarna inom baroreceptorfunktion inom relation mot detta minskade kapacitanssvaret inom benen tillsammans ökad ålder. nära enstaka minskning från huvud blodvolym orsakad från LBNP 60 cm vatten (motsvarande orthostatisk stress nära stående), finner man enstaka åldersrelaterad reduktion från baroreceptor reflex svaret tillsammans med mindre ökning från hjärtfrekvens samt perifer resistans, samt reducerad transkapillär vätskeabsorption ifrån skelettmuskulatur samt hud mot blod.

detta ter sig dock orsakat från en minskat kapacitanssvar inom benen nära LBNP, tillsammans med mindre reduktion från huvud blodvolym likt resultat, snarare än mindre produktiv baroreceptor reflex tillsammans med ökande ålder. nära identisk kapacitanssvar inom benen (LBNP 60 cmH2O versus 80 cm vatten hos unga respektive gamla individer) samt därför sannolikt även identisk minskning från huvud blodvolym, finner man ej längre några skillnader inom baroreceptor reflex svar inom olika åldrar.

Studien antyder för att den tidigare föreslagna något som har blivit sämre eller försämrats effektiviteten från baroreceptor reflex svaret, existerar inom stället väl kompenserad nära ökande ålder. Den omedelbara mobiliseringen från venblod ifrån skelettmuskulatur samt hud nära minskning från huvud blodvolym, vilket leder mot enstaka ökning från produktiv cirkulerande blodvolym, existerar däremot sänkt tillsammans med 50% hos gamla, sannolikt p.g.a.

Ett negativt återsignalleringssystem vilket ger korttidsverkande blodtrycksförändringar.

ökad venstyvhet. detta förmå leda mot nedgången tillfälle för att överleva enstaka akut blodförlust. Patienter tillsammans diabetes mellitus äger även dem ett reducerad tolerans mot hypovolemi. detta förmå äga flera tänkbara förklaringar; kapacitansfunktionen inom venerna förmå artikel störd, baroreceptor reflexen (inklusive sympatiska nervsystemet) modifierad, mikrocirkulatoriska störningar är kapabel leda mot defekt kapillär genomsläpplighet på grund av en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, samt störd reglering från kapillärtrycket.

en flertal faktorer är kapabel således påverka dem brådskande skyddsmekanismerna nära hypovolemi. Delarbete 4 visar för att unga män tillsammans med typ 1 diabetes utan kliniskt detekterbara mikrovaskulära komplikationer, äger enstaka intakt kapacitansfunktion inom benen nära LBNP. Baroreceptor reflex svaret existerar normalt avseende blodtryckssvar, ökning från hjärtfrekvens samt perifer resistans, vilket indikerar avsaknad från signifikant sympatikus denervering mot armen.

definition Ökat blodtryck aktiverar.

Den transkapillära vätskeabsorptionen ifrån skelettmuskulatur samt skinn mot blod existerar emellertid reducerad mot 70% från detta normala. Den nedsatta vätskeabsorptionen är kapabel bidraga mot för att försvaret mot akut hypovolemi existerar reducerad. Delarbete 5 belyser tänkbara orsaker mot fyndet för att den transkapillära vätskeabsorptionen ifrån skelettmuskulatur samt hud nära LBNP-inducerad hypovolemi existerar sänkt hos typ 1 diabetiker utan kliniskt detekterbara mikrovaskulära komplikationer.

enstaka möjlig förklaring existerar sänkt kapillär genomsläpplighet på grund av vätska (CFC) inom skelettmuskulatur samt hud beroende vid reducerad antal perfunderade kapillärer, ändringar inom fiber matrix (fiberstrukturen mellan cellerna) alternativt reducerad mängd aqauporin (ett vattentransporterande protein) inom endotelcellerna. Studien visar ett 30% reduktion från CFC, både inom vila samt nära LBNP-inducerad sympatikusstimulering.

ett alternativ förklaring är kapabel existera för att den kraften liksom etableras på grund av förflyttning från vätska ovan kapillärväggen (sänkning från kapillärtrycket) existerar reducerad hos diabetiker. Emellertid visar ett kalkyl från den kraft vilket etableras för att den ej existerar reducerad hos diabetiker, vilket indikerar bevarad sympatikus reglering från mikrocirculationen. enstaka sänkt CFC förefaller således existera förklaringen mot den defekta transkapillära vätskeabsorptionen nära hypovolemi.

Diabetes patienter tillsammans med diabetisk näthinna skada (retinopati) visar förutom enstaka defekt kompensatorisk transkapillär vätskeförflyttning nära hypovolemi även inflytande vid vensystemet. Kapacitansfunktionen existerar reducerad inom benen, vilket medför enstaka modifierad stimulering från baroreceptor reflexen nära hypovolemi. Vidare existerar mobiliseringen från venblod ifrån skelettmuskulatur samt hud mot centrala cirkulationen även sänkt sannolikt pga.

ökad venstyvhet, vilket innebär enstaka defekt ökning från produktiv cirkulerande blodvolym. Den nedsatta mobilisering från perifert venblod mot den centrala cirkulationen inom kombination tillsammans med den defekta transkapillära vätskeförflyttningen nära hypovolemi indikerar för att typ 1 diabetes mellitus tillsammans med kliniskt detekterbara mikrovaskulära komplikationer existerar speciellt utsatta, tillsammans enstaka reducerad motståndskraft mot hypovolemi liksom resultat.

Delarbete 6 belyser insulin samt glukos konsekvens vid den kardiovaskulära regleringen både inom vila samt nära LBNP-inducerad hypovolemi hos friska försökspersoner utsatta till insulin- samt glukos-klamp teknik. ett ökad koncentration från insulin inom blodet ökar hjärtfrekvensen samt perifert blodflöde, sannolikt vid bas från enstaka kombination från generell sympatikus aktivering, samt plats kärlvidgning.

enstaka ökad koncentration från glukos inom blodet visar ej liknande effekter. detta kardiovaskulära svaret nära hypovolemi avseende blodtryck, hjärtfrekvens, samt perifer resistans, påverkas varken från insulin alternativt glukos. Den transkapillära vätskeabsorptionen ifrån skelettmuskel samt skinn mot blod ökar däremot tillsammans stigande glukos koncentration, sannolikt vid bas från enstaka osmotisk inverkan, medan insulin ej besitter någon sådan innebörd.

Den förhöjda nivå av socker i blodet inom blod, vilket även uppstår nära enstaka akut blodförlust, bidrar således sannolikt mot ett kompensatoriska ökningen från blodvolymen via enstaka ökad transkapillär vätskeabsorption.

Den förhöjda glukos samt insulin nivån inom blodet vilket föreligger hos diabetes patienter förefaller, åtminstone ej vid begränsad sikt, för att förklara deras nedsatta transkapillära vätskeabsorption nära hypovolemi.